Träning helt utan medfödd förmåga…

I dag har det varit träningsdag i Akademisk Ridkonst. Träningsdagar är bra dagar. Intressanta. Massa tankar väcks.

häst dressyr
Idag fick det mig att fundera över dessa forskningsresultat vilka visade att även om hästen avlats i många generationer (några raser i flera hundra år) för att passa människans syfte, så visar hästar inga tecken på någon medfödd, eller nedärvd förmåga att förstå och läsa av människors små och subtila hjälper.

Studien gjordes på 35 unghästar och gav resultaten att äldre hästar är mycket mer skickliga i att läsa av människor och förstå deras signaler än vad unghästar är. Detta visade sig beror på att äldre hästar har erfarenhet av och har arbetat tillsammans med människor under flera år och INTE på någon medfödd förmåga att förstå människor. 

Kunskapen är alltså något dessa hästar lärt sig, inte något som de fått nedärvt från tidigare generationer eller gott avelsarbete.

Förmågan för hästar att läsa och förstå människor beror framförallt på att de har accepterat människan som en social partner, säger Proops, Rayner och McKomb från University of Sussex som genomförde studien. 

 häst i vinter

I min värld är det där en nyckelmening!

Hästen har accepterat människan som en likvärdig partner.

En som får ingå i deras flock.

Om man gör riktigt bra ifrån sig kan man till och med få vara flockledare.

Om man därifrån ber om något kan man få en häst som lyssnar, följer och villigt bjuder ryttaren den rörelse hon eller han ville ha.

Alla som någon gång fått hästen att välvilligt och i samspel följa ryttarens minsta rörelse vet att:

Det är ren magi!

Hästens avsaknad av medfödd förmåga att följa människors signaler ger en extra dimension åt träningen och hur noga, tydliga och framförallt ödmjuka människor som sysslar med hästar måste vara.

Följer hästen inte ryttaren så har hästen förmodligen inte förstått. Om hästen inte har förstått så har människan förmodligen inte varit tydlig nog eller gett hästen tillräckligt mycket tid för att förstå något. 

Det tål att tänkas på nästa gång tålamodet i samband med ridning sviktar!

hästar i solnedgång

 

photo credit: <a href=”http://www.flickr.com/photos/bombeador/3393262033/”>Eduardo 

http://www.flickr.com/photos/bombeador/1251350674/”>Eduardo

BBC News

Hästen 2 miljoner år äldre än vad som tidigare ansetts

Hästen är mycket äldre än vad tidigare ansetts. Ett fynd av ett fossiliserat benfragment av en föregångare till dagens hästar har hittats i Kanada. Fyndet dateras till mellan 5-700000 år sedan.

_68392827_horseskullPhoto from BBC News “Late pleicstocene Horse skulle, Equus lambei from Klondike region, Yukon.”

Eftersom benet legat nedfruset i isen under nästan all denna tid så kunde forskarna tillvarata biologiskt material. Dr Ludovic Orlando från Köpenhamns Universitet beslöt att se om DNA-analyser kunde göras. Det fungerade och utifrån analyserna kunde det bestämmas att benfragmentet härstammade från en hingst. 

Än mer fantastiskt var att forskarna genom DNA-analyser kunde rekonstruera utvecklingen av Equus genen, vilken även inkluderar den moderna hästen.

Det kunde konstateras att hingsten från Kanada var en släkting till dagens moderna häst. Genom att sedan kalkylera hur fort evolutionen framskridit inom olika Equussläkten, där även Zebra och Åsna ingår, så var det möjligt att spåra en gemensam föregångare till dagens hästdjur vilken ska ha levt mellan 4-4,5 miljoner år sedan.

Det är dubbelt så länge sedan som man tidigare uppskattat!

Spännande fortsatt forskning inom området är att vänta eftersom hästens arvsmassa nu till viss del är kartlagd, vilket innebär att det är möjligt att göra olika analyser om vilka gener som styr olika drag hos hästar, t.ex. hos kapplöpnings- eller hopphästar.

Professor Willerslev säger till BBC news att “Even if you look at the Przewalski horse, which has a divergence time of only about 50,000 years ago… and compare it to the domestic horse, you can already see differences. I would definitely say it would not look like a horse as we know it… but we would expect it to be a one-toed horse.” 

Den moderna hästens föregångare har därmed inte sett ut som en häst som vi idag är vana att se, men forskarna anser i alla fall att den var entåig.

Studien är publicerad i sin helhet i Journal Nature 2013.

Den första hästen

Visst minns du den?! Den där första hästen som klev rakt in i ditt hjärta och stannade kvar där för alltid? Den där hästen som gjorde att du skyndade hem från skolan och inte snabbt nog kunde komma ut till stallet. Den där hästen som du gick upp okristligt tidigt för om söndagsmorgnarna, till familjens stora förtvivlan, bara för att kunna vara först i stallet.

barn på häst

Alla ni som kommit först in i ett stall en tidig morgon vet att det är något speciellt när hästhuvuden vänds mot en där man står i dörren, hur flera dova gnäggningar svarar på ditt ”god morgon” och hur stallet saktar vaknar ur nattvilan. Det är ett lugn som är nästintill en pånyttfödelse.

häst i gryning

 Min första häst, som jag cyklade flera kilometer dagligen för att kunna träffa, var ett gammalt gotlandsruss som hette Poppe och som jag mer eller mindre fick ha som min egen.

Han ställde upp på allt som 11-åriga flickor kom på. Har man inga föräldrar som kan häst så kan jag lova att 11-åringar kan hitta på precis hur mycket som helst!

Det innebar att Poppe var allt från indianhäst till droskhäst. Droskhäst innebar att vi helt enkelt spände för honom framför en stor 1800-tals åkvagn som vi hittade i ladan och så lastade vi vagnen full med barn och körde ner i grannbyn. Som tur väl var måste Poppe någon gång haft en vagn bakom sig för han skenade inte.

hästdroska

Poppe var även allt från hopphäst till galoppör. Galoppör innebar i princip att man hittar ett gigantiskt stort fält, hissar upp stigbyglarna till jockeylängd och rider allt vad man kan utan någon som helst tanke på kaninhål och annat farligt som tråkiga vuxna tänker på (jag får fortfarande hjärtklappning när jag tänker på vad som hade kunnat hända…vilket förmodligen innebär att jag numera bör räkna mig till kategorin ”tråkiga vuxna”).

Poppe fick också vara packåsna uppe i bergen i en lek där vi var fattiga barn som var tvungna att slita för vårt uppehälle.  Jag antar att Poppe nog tyckte bäst om den här leken eftersom den innebar att han mest fick stå vid ett träd och tugga hö och vänta medan vi byggde skjul av pinnar och samlade kottar för att sälja på marknaden.  

packåsna

Det lilla gotlandsrusset fann sig i allt. Möjligen tyckte han att indianleken var onödig eftersom han ofta helt sonika svängde av åt ett helt annat håll än vad ryttaren hade tänkt. Det skedde så klart mitt ute på fält och i hög fart, vilket resulterade i några extra blåmärken samt att leken avslutades och byttes till någon stillsammare. Man kanske kan kalla det effektiv barnuppfostran!

Idag tycker jag inte att man ska ha hästar som leksaker även om jag måste erkänna att Poppe ibland fick vara mer än en häst. Men jag anser inte heller att barns umgänge med hästar måste göras så allvarligt att det roliga försvinner. Låt barnen experimentera så länge som det inte blir farligt, ta med hästarna på picknick och involvera dem i lekar (kanske inte galopp och drosklekar dock).

Och om du kommer på dig själv med att falla in i en allvarsam och stel ”hästighet” så se till att plocka fram minnet av den där första hästen som stal ditt hjärta och allt ni gjorde tillsammans.

barn på häst2

Vem vet, kanske du överraskar dig själv med att klä ut dig till indian, hoppa upp barbacka på den gamla dressyrhästen och passar på att skjuta en cowboy när du i flygande galopp åter tar dig över fälten…

 

photo credit: http://www.flickr.com/photos/bombeador/2076325148/”>Eduardo

http://www.flickr.com/photos/hazara/7654160532/”>Hadi

http://www.flickr.com/photos/cindy47452/6180617087/”>cindy47452</a

Edward S. Curtis Collection

Sista veckorna innan semestern – några tips på vägen

Semester, sommar och snart ledigt. Korta tips för hästmänniskor innan och under semestern.

Ta en paus i träningen.

IMG_2402

Skippa ridhuset, träna ute.

DSC_0227

Tänk på att det går alldeles utmärkt att rida i foppatofflor och shorts. Man får se ut hur man vill, även på hästryggen! Tycker du om rosa, så ska du rida i rosa!

DSC_0139

Ta inte allting på för stort allvar, låt barnen vara barn.

Emil och Charlie.jpg

Ta en tur med vagnen…

DSC_0080

och passa på att ta ett dopp om du hittar en badbrygga i en skogstjärn.

Skogstjärn.jpg

Tillåt dig att bara vara i den fantastiska naturen…

DSC_0748

och om du hittar en jordgubbe som är större än munnen se då till att njuta länge av den,

DSC_1199

för kom ihåg att vägen till hjärtat går genom magen

mat3.jpgMat1.jpg

Till sist; solnedgångar är balsam för själen. Se till att du får uppleva många i sommar!

DSC_1216 sunset

                                                                                          Photo wallpaper-background.net

Slakthästar och hästkött – det angår väl inte oss?

Hästkött var ett hett ämne i våras. Sen blev det tystare.

Nu meddelar P4 i Skaraborg att två pizzerior i Marks kommun har serverat hästkött istället för oxfilé på pizzan. En av restaurangägarna hade ca 10 kg omärkt kött. Det innebär att varken ursprung eller annat går att kontrollera.

Vi kan på fullt allvar inte tro att vi får oxfilé på en pizza för 69 kr! Det är nästintill omöjligt.

Hästkött är billigt. Hästkött som är skeppat runt halva jorden är ännu billigare.

Att hästarna, innan de blev kött, kunde packades ihop så många som möjligt i transporter håller priset på köttet nere.

Att hästarna slaktas i länder där löner och omkostnader är låga gör köttet ännu billigare.

Att djurskyddet förringas bidrar så klart till det låga priset.  

Men det angår väl inte oss? Hästköttet vi riskerar att få i oss är ju från Europa och inte från någon annan del av världen.

Eller, hur var det nu?

Just det, det var omärkt hästkött. Omärkt hästkött kan därmed komma från vilken del av världen som helst.

Från slakthästar i Mexiko till exempel.

Foto HSUS

 

 

Lajka och hästvärlden

Några dagar innan den 3e november 1957 leker två barn med en hund på en gräsmatta utanför Moskva. De kastar boll till den lilla tiken och hunden jagar lyckligt efter bollen varje gång barnen slänger iväg den. 

Två dagar senare stängs hunden in i ett utrymme lika trångt som en tvättmaskin. Hunden heter Lajka och trots att hon gnäller när hon spänns fast och männen stänger luckan kommer ingen till undsättning. Det är långt till barnen med bollen. Fem timmar senare dör hon, ensam, på väg ut i rymden, stressad av allt oljud och överhettad för att kylsystemet lagt av. 

lajka.jpg

Lajka var en lösdrivande hund som kom från Moskvas gator. Hon fångades in för rymdprojektet under 1950-talet. Vetenskapsmännen i dåvarande Sovjet valde ut lösdrivande hundar till sitt projekt för att de ansåg att dessa hade blivit hårda och var vana att utstå tuffa förhållanden.

 Två hundar till tränades tillsammans med Lajka för att följa med Sputnik 2 upp i rymden. Hundarna övades att vara fastspända under dagar i trånga utrymmen, att göra sina behov i särskilda påsar, att äta näringsrik gelé som gjorde att matintaget kunde minimeras. Hundarna utsattes dessutom för enorm stress i form av höga ljud, kraftig värme samt kördes i centrifuger för att tränas i att klara av G-krafter.

 Lajka härdade ut och anpassade sig. Hon var den av de tre hundarna som bäst kunde hantera de svåra förhållandena. Kanske var hon tacksam över att någon ägnade henne uppmärksamhet efter åren på Moskvas gator; kanske var hon bara en vänlig själ som gjorde som hon blev tillsagd. Hon ställde upp på allt, från att urinera stående i en påse till att köras i den stora centrifugen.

 Som ett sista tack till den lilla hunden tog en av vetenskapsmännen hem henne till sina barn för att de skulle få leka med henne. En eftermiddag spelade barnen och Lajka boll tillsammans.

 Dagen därpå spändes hon fast och skickades ut i rymden för att aldrig återvända.

 P231ece0c_Lajka.jpg

Det officiella meddelandet var att hon överlevde i sex dygn innan syret tog slut. I själva verket dog hon bara några timmar efter start till följd av de enorma påfrestningarna hennes lilla kropp blev utsatt för.

 Kvar på marken när rymdraketen lyfte stod de andra två hundarna som också tränats för projektet. De överlevde båda.

Vad var det Lajka gjorde för fel?

Hon anpassade sig; hon fogade sig, var snäll, lydig, sa inte för mycket och rättade in sig i leden. Lajka blev utvald för att hon inte högg, inte kämpade och inte stod emot.

 Vad har det här med hästar att göra kanske ni tänker?! Ja, hästar har med livet att göra och inom hästvärlden finns massor av små och stora saker som bör uppmärksammas, skrivas om, debatteras och föras upp till ytan.

 Har Lajkas historia något att lära oss hästmänniskor då? Kanske att inte anpassa oss så till den grad att rymdraketen lyfter och syret tar slut och att vi inte ska stå tysta och se på när något inte verkar vara som det ska!

Det finns många exempel på människor som vågar säga emot, Kenth Wasserman om ponnysporten t.ex. eller Veronica Starstone Merlin som var fotografen som orsakade den nyliga debatten om dressyrhästarnas väl och ve och om fotografering inte skulle vara tillåtet på EM.

Det är dessa människor, tillsammans med en mängd andra, som står stadigt kvar på marken när rymdraketen lyfter.

Dressyr; en sport som tål insyn!

Sponsorerna för DressyrEM i Herning i augusti, ECCO svarade i en kommentar igår att det inte kommer att finnas något kamera eller filmförbud under dressyrtävlingarna. Enligt mediaguiden inför EM-tävlingarna så står det besökare fritt att filma och fota samt dela sitt material i sociala medier och liknande. Dock får bilder och filmer inte spridas i media. Det hävdas att det uppkommit ett missförstånd om foto och filmförbud under dressyrtävlingarna.

Mycket positivt med att det inte finns något förbud!

Jag är på inget sätt ute efter att jaga den ena eller andra dressyrryttaren. Syftet med förra inlägget, och även detta, är i stället att uppmärksamma det faktum att alla typer av sporter måste vara transparenta. Dressyrtävlingar är inget undantag.

Man kan se kritik som något negativt, eller kan man se det som något positivt! Den positiva vinkeln är att något inom dressyren (liksom i andra sporter) som hotar att bli ett stort problem för hästar och människor uppmärksammas och tas tag i istället för att man bara stoppar huvudet i sanden och låter det fortgå. På så sätt kommer sporten att utvecklas till det bättre!

Samhällen, liksom sporter, behöver skakas om ibland och aktiva behöver träda fram för att visa på något som inte accepteras.

Dansk Ride Forbunds sida sägs det att “Vi har fuld tillid til, at vores ryttere gør, hvad de kan, for at sikre deres hestes velfærd. Skulle der opstå situationer, hvor der er tvivl om, at reglerne er blevet overtrådt, tager vi selvfølgelig sagen op og behandler den. Dette sker dog ikke i det offentlige rum, men hos de rette instanser.”

Det är bra. Det innebär att förhoppningsvis uppmärksammas behandling som inte hör hemma i dressyren, eller någon annanstans alls förresten, utanför det offentliga rummet.

Det innebär att vi från Herning kommer att få se många fina bilder på ekipage som gör precis som dressyrryttare bör; arbetar tillsammans med sina hästar.