Dag Nätterqvist – En legends bevingade ord

…som aldrig bör glömmas. Här är det ord och inga visor!

Dag har skrivit mycket bra om massor av hästrelaterade frågor. Ibland känns det som om han håller på att glömmas bort i dagens hästklimat.

Kanske var han en av de sista bland den “gamla” skolans mästare i stil med Nuno Oliviera, Barboa och Pluvinel, även om en del fortfarande finns kvar som för traditionen vidare t.ex. Bent Branderup.

Nå väl läs, njut, reflektera!

För er som vill läsa mer (rekommenderas varmt så finns texten på Dag Nätterqvist alldeles strålande artikelserie Vägen till Harmoni

http://www.jakobslund.se/dadde/art4.htm

 
 Detta är den klassiska ridkonstens bärande idé om hur stegringen av hästens samling skall ske. Beroende på avsikten med hästens användning kan ryttaren stanna i det skede han själv önskar.  Ridkonstens mål är att bygga upp en lydig, snabb och lättvänd häst som rör sig på ett sådant sätt att onödig förslitning inte uppstår trots ryttarens vikt. Ridningen ska utföras på ett sätt som inte är kränkande för hästen, det vill säga våldsmetoder för att knäcka och bryta ned hästen är oacceptabla. För att nå dessa högt ställda mål övas hästen att utföra vissa bestämda rörelser där det i varje moment ingår något som stärker den och ökar lydnaden.  (…)Det som visas på dressyrbanorna i dag är detsamma som visats av hästhandlare ( -skojare) i alla tider. Krökt hals, höga frambensrörelser samt stilig svävtrav (balanstrav) i fyrtakt. Var bakbenen befinner sig är ointressant. Sådan ridning imponerade inte på gårdagens kunniga domare utan där underkändes dessa ekipage.  

(…)

Den klassiska dressyr som jag upplevt från trettiotalet fram till sjuttiotalet hade som målsättning att visa en häst som rörde sig just på det sätt TR säger “Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen skall därvid ge intryck av att den av sig själv utför rörelserna.”  

Dagens mest önskade “skönhetsupplevelse”, som tydligen värdesätts högst, är när ryttaren lyckats betvinga vårt största och ädlaste husdjur, hästen, så till den milda grad att även när den tvingats in i en för en häst mycket onaturlig ställning så underkastar den sig sin ryttare och försöker vara denne till lags utan att sätta sig till motvärn. Detta var en ridform som lanserades i Tyskland vid mitten av 1800 – talet av Paul Plinzner och benämndes av de hästälskande engelsmännen som “djurplågeri på små volter”. 

Det är inte värdigt att upplysta, djurälskande och civiliserade människor för sin självhävdelse och “leklust” på bekostnad av hästarna skall få återföra sporten till en form av djurplågeri.”

 Dag Nätterqvist


Jag bockar och bugar!

Vad gör ni? Håller ni med Dag eller anser att han har fullständigt fel?

 

 

 

 

Advertisements

Dressyr; en sport som tål insyn!

Sponsorerna för DressyrEM i Herning i augusti, ECCO svarade i en kommentar igår att det inte kommer att finnas något kamera eller filmförbud under dressyrtävlingarna. Enligt mediaguiden inför EM-tävlingarna så står det besökare fritt att filma och fota samt dela sitt material i sociala medier och liknande. Dock får bilder och filmer inte spridas i media. Det hävdas att det uppkommit ett missförstånd om foto och filmförbud under dressyrtävlingarna.

Mycket positivt med att det inte finns något förbud!

Jag är på inget sätt ute efter att jaga den ena eller andra dressyrryttaren. Syftet med förra inlägget, och även detta, är i stället att uppmärksamma det faktum att alla typer av sporter måste vara transparenta. Dressyrtävlingar är inget undantag.

Man kan se kritik som något negativt, eller kan man se det som något positivt! Den positiva vinkeln är att något inom dressyren (liksom i andra sporter) som hotar att bli ett stort problem för hästar och människor uppmärksammas och tas tag i istället för att man bara stoppar huvudet i sanden och låter det fortgå. På så sätt kommer sporten att utvecklas till det bättre!

Samhällen, liksom sporter, behöver skakas om ibland och aktiva behöver träda fram för att visa på något som inte accepteras.

Dansk Ride Forbunds sida sägs det att “Vi har fuld tillid til, at vores ryttere gør, hvad de kan, for at sikre deres hestes velfærd. Skulle der opstå situationer, hvor der er tvivl om, at reglerne er blevet overtrådt, tager vi selvfølgelig sagen op og behandler den. Dette sker dog ikke i det offentlige rum, men hos de rette instanser.”

Det är bra. Det innebär att förhoppningsvis uppmärksammas behandling som inte hör hemma i dressyren, eller någon annanstans alls förresten, utanför det offentliga rummet.

Det innebär att vi från Herning kommer att få se många fina bilder på ekipage som gör precis som dressyrryttare bör; arbetar tillsammans med sina hästar.

Dressyr; en sport som inte tål insyn?

Efter det att en besökare på Danish Dressage Championships fotograferat och filmat ryttarna  på uppvärmningen där flera red sina hästar i hyperflexion, rollkur, så postade hon sedan fotona på facebook (som ni kan se genom att klicka här). Efter detta har ECCO FEI European Championships, vilket går i augusti i år, beslutat att förbjuda  att fotografier tas eller att filmande görs av andra än media eller människor med tillstånd. Detta uppger både eurodressage och Epona.tv.

Jag vill så gärna tycka om dressyren! All form av dressyr; från den akademiska ridkonsten till tävlingsdressyren. Med sin grund i att vi kan förbättra och förädla hästens, individens, egna förutsättningar och det långsamma arbetet mot målet att få ekipage som någon gång kan dansa tillsammans. Visst är det vackert?

Men det här gör att jag förlorar en del av min tro på mänskligheten. För det första är det självklart att något har hänt inom ridningen eftersom en avart som rollkur får fortgå på (eller utanför) tävlingsbanorna. Jag vet att argumentet lyder att en ögoblicksbild säger inte hela sanningen.

Men herregud, titta på bilderna! Om det fanns en sådan bild på mig i behandlingen av mina hästar så skulle jag ägna resten åt mitt liv till att bli en bättre människa och lova mig själv att göra allt vad som stod i min makt för att aldrig, aldrig, utsätta mitt djur för liknande behandling mer!

På ett mer politiskt plan är dock problematiken möjligen än mer allvarlig. Insyn är A och O i ett demokratiskt samhälle och insyn bör vara, nej det var för vagt formulerat, måste vara ledordet när det gäller alla former av sporter. Vad ska komma härnäst? 

Att vi inte inte får ta dopingprov för hästarna kan vara dopade?!

Möjligen en för långtgående liknelse. Men tänk efter; en sport som inte tål insyn, är det inte något allvarligt fel på den? Det ska inte finnas ögonblicksbilder på ryttare som plågar sina hästar och det ska framförallt inte existera bildströmmar på det samma. Man ska kunna fotografera när som helst och vart som helst utan att fånga sådant på bild. Vad är det för budskap sporten sänder till ungdomar? Att om man inte håller sig inom de givna gränserna så är det ok så länge ingen ser en?  

Borde inte alla fantastiska dressyrryttare som faktiskt finns där ute höja sin röst och skrika ut att vi vill ha fler foton, fler filmer, mer bildmaterial så att sporten istället visar sig vara den justa, uppbyggande, stärkande och rena sport vi vill ha och som så många säger att den är?!

Och om vi inte kan visa fram det materialet, om bild på bild och film på film gång på gång visar något annat än hästar som mår bra, ja då borde vi kanske fundera på om det inte snart är dags att bestämma oss för åt vilket håll vi vill att dressyren i framtiden ska ta!