Den första hästen

Visst minns du den?! Den där första hästen som klev rakt in i ditt hjärta och stannade kvar där för alltid? Den där hästen som gjorde att du skyndade hem från skolan och inte snabbt nog kunde komma ut till stallet. Den där hästen som du gick upp okristligt tidigt för om söndagsmorgnarna, till familjens stora förtvivlan, bara för att kunna vara först i stallet.

barn på häst

Alla ni som kommit först in i ett stall en tidig morgon vet att det är något speciellt när hästhuvuden vänds mot en där man står i dörren, hur flera dova gnäggningar svarar på ditt ”god morgon” och hur stallet saktar vaknar ur nattvilan. Det är ett lugn som är nästintill en pånyttfödelse.

häst i gryning

 Min första häst, som jag cyklade flera kilometer dagligen för att kunna träffa, var ett gammalt gotlandsruss som hette Poppe och som jag mer eller mindre fick ha som min egen.

Han ställde upp på allt som 11-åriga flickor kom på. Har man inga föräldrar som kan häst så kan jag lova att 11-åringar kan hitta på precis hur mycket som helst!

Det innebar att Poppe var allt från indianhäst till droskhäst. Droskhäst innebar att vi helt enkelt spände för honom framför en stor 1800-tals åkvagn som vi hittade i ladan och så lastade vi vagnen full med barn och körde ner i grannbyn. Som tur väl var måste Poppe någon gång haft en vagn bakom sig för han skenade inte.

hästdroska

Poppe var även allt från hopphäst till galoppör. Galoppör innebar i princip att man hittar ett gigantiskt stort fält, hissar upp stigbyglarna till jockeylängd och rider allt vad man kan utan någon som helst tanke på kaninhål och annat farligt som tråkiga vuxna tänker på (jag får fortfarande hjärtklappning när jag tänker på vad som hade kunnat hända…vilket förmodligen innebär att jag numera bör räkna mig till kategorin ”tråkiga vuxna”).

Poppe fick också vara packåsna uppe i bergen i en lek där vi var fattiga barn som var tvungna att slita för vårt uppehälle.  Jag antar att Poppe nog tyckte bäst om den här leken eftersom den innebar att han mest fick stå vid ett träd och tugga hö och vänta medan vi byggde skjul av pinnar och samlade kottar för att sälja på marknaden.  

packåsna

Det lilla gotlandsrusset fann sig i allt. Möjligen tyckte han att indianleken var onödig eftersom han ofta helt sonika svängde av åt ett helt annat håll än vad ryttaren hade tänkt. Det skedde så klart mitt ute på fält och i hög fart, vilket resulterade i några extra blåmärken samt att leken avslutades och byttes till någon stillsammare. Man kanske kan kalla det effektiv barnuppfostran!

Idag tycker jag inte att man ska ha hästar som leksaker även om jag måste erkänna att Poppe ibland fick vara mer än en häst. Men jag anser inte heller att barns umgänge med hästar måste göras så allvarligt att det roliga försvinner. Låt barnen experimentera så länge som det inte blir farligt, ta med hästarna på picknick och involvera dem i lekar (kanske inte galopp och drosklekar dock).

Och om du kommer på dig själv med att falla in i en allvarsam och stel ”hästighet” så se till att plocka fram minnet av den där första hästen som stal ditt hjärta och allt ni gjorde tillsammans.

barn på häst2

Vem vet, kanske du överraskar dig själv med att klä ut dig till indian, hoppa upp barbacka på den gamla dressyrhästen och passar på att skjuta en cowboy när du i flygande galopp åter tar dig över fälten…

 

photo credit: http://www.flickr.com/photos/bombeador/2076325148/”>Eduardo

http://www.flickr.com/photos/hazara/7654160532/”>Hadi

http://www.flickr.com/photos/cindy47452/6180617087/”>cindy47452</a

Edward S. Curtis Collection

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s