Lajka och hästvärlden

Några dagar innan den 3e november 1957 leker två barn med en hund på en gräsmatta utanför Moskva. De kastar boll till den lilla tiken och hunden jagar lyckligt efter bollen varje gång barnen slänger iväg den. 

Två dagar senare stängs hunden in i ett utrymme lika trångt som en tvättmaskin. Hunden heter Lajka och trots att hon gnäller när hon spänns fast och männen stänger luckan kommer ingen till undsättning. Det är långt till barnen med bollen. Fem timmar senare dör hon, ensam, på väg ut i rymden, stressad av allt oljud och överhettad för att kylsystemet lagt av. 

lajka.jpg

Lajka var en lösdrivande hund som kom från Moskvas gator. Hon fångades in för rymdprojektet under 1950-talet. Vetenskapsmännen i dåvarande Sovjet valde ut lösdrivande hundar till sitt projekt för att de ansåg att dessa hade blivit hårda och var vana att utstå tuffa förhållanden.

 Två hundar till tränades tillsammans med Lajka för att följa med Sputnik 2 upp i rymden. Hundarna övades att vara fastspända under dagar i trånga utrymmen, att göra sina behov i särskilda påsar, att äta näringsrik gelé som gjorde att matintaget kunde minimeras. Hundarna utsattes dessutom för enorm stress i form av höga ljud, kraftig värme samt kördes i centrifuger för att tränas i att klara av G-krafter.

 Lajka härdade ut och anpassade sig. Hon var den av de tre hundarna som bäst kunde hantera de svåra förhållandena. Kanske var hon tacksam över att någon ägnade henne uppmärksamhet efter åren på Moskvas gator; kanske var hon bara en vänlig själ som gjorde som hon blev tillsagd. Hon ställde upp på allt, från att urinera stående i en påse till att köras i den stora centrifugen.

 Som ett sista tack till den lilla hunden tog en av vetenskapsmännen hem henne till sina barn för att de skulle få leka med henne. En eftermiddag spelade barnen och Lajka boll tillsammans.

 Dagen därpå spändes hon fast och skickades ut i rymden för att aldrig återvända.

 P231ece0c_Lajka.jpg

Det officiella meddelandet var att hon överlevde i sex dygn innan syret tog slut. I själva verket dog hon bara några timmar efter start till följd av de enorma påfrestningarna hennes lilla kropp blev utsatt för.

 Kvar på marken när rymdraketen lyfte stod de andra två hundarna som också tränats för projektet. De överlevde båda.

Vad var det Lajka gjorde för fel?

Hon anpassade sig; hon fogade sig, var snäll, lydig, sa inte för mycket och rättade in sig i leden. Lajka blev utvald för att hon inte högg, inte kämpade och inte stod emot.

 Vad har det här med hästar att göra kanske ni tänker?! Ja, hästar har med livet att göra och inom hästvärlden finns massor av små och stora saker som bör uppmärksammas, skrivas om, debatteras och föras upp till ytan.

 Har Lajkas historia något att lära oss hästmänniskor då? Kanske att inte anpassa oss så till den grad att rymdraketen lyfter och syret tar slut och att vi inte ska stå tysta och se på när något inte verkar vara som det ska!

Det finns många exempel på människor som vågar säga emot, Kenth Wasserman om ponnysporten t.ex. eller Veronica Starstone Merlin som var fotografen som orsakade den nyliga debatten om dressyrhästarnas väl och ve och om fotografering inte skulle vara tillåtet på EM.

Det är dessa människor, tillsammans med en mängd andra, som står stadigt kvar på marken när rymdraketen lyfter.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s