Blind och döv men rider ändå

Hade ni vågat rida om ni varken sett eller hört? Jag vet inte om jag hade vågat mig upp på en häst utan syn eller hörsel.

 

Hippson rapporterade en nyhet den 25 mars om Marita Rantanen som har en sjukdom vilken gör att hon succesivt blir både blind och döv.

Ändå rider Marita!

Med hjälp av en sändare med vibrationer kan hennes tränare kommunicera med henne.

 

Marita ingår i ett forskningsprojekt vid Örebro universietet som heter Ready Ride där ett par ryttare med funktionshinder ingår.

 

Ni kan läsa mer om det hos Svenska Ridsportförbundet.

 

Det är fantastiskt när det forskas fram hjälpmedel som gör att fler och fler kan stanna kvar inom hästsporten trots kroppsliga problem.

Bild från Svenska Ridsportförbundet

 

 

 

Älskade, underbara häst

Igår publicerade jag ett inlägg på min andra blogg (I en dröm) om att låta det inre sjunga och inte lyssna på människor som försöker begränsa ditt liv eller har åsikter om hur du ska leva.

Idag fick denna fantastiska herre mitt inre att både sjunga och dansa efter ett fantastiskt pass med arbete vid hand där han både bjöd på skolorna från skritt och samlad trav med en otrolig lätthet, mjukhet och lyhördhet.

För en häst som denna, som tidigare i livet likt en ångvält har tumlat fram, känns ett sådant här pass nästan mer än ett mirakel (ett mirakel som det i och för sig ligger tusentals timmars träning bakom).

Trevlig söndag på er alla!

 

Dag Nätterqvist – En legends bevingade ord

…som aldrig bör glömmas. Här är det ord och inga visor!

Dag har skrivit mycket bra om massor av hästrelaterade frågor. Ibland känns det som om han håller på att glömmas bort i dagens hästklimat.

Kanske var han en av de sista bland den “gamla” skolans mästare i stil med Nuno Oliviera, Barboa och Pluvinel, även om en del fortfarande finns kvar som för traditionen vidare t.ex. Bent Branderup.

Nå väl läs, njut, reflektera!

För er som vill läsa mer (rekommenderas varmt så finns texten på Dag Nätterqvist alldeles strålande artikelserie Vägen till Harmoni

http://www.jakobslund.se/dadde/art4.htm

 
 Detta är den klassiska ridkonstens bärande idé om hur stegringen av hästens samling skall ske. Beroende på avsikten med hästens användning kan ryttaren stanna i det skede han själv önskar.  Ridkonstens mål är att bygga upp en lydig, snabb och lättvänd häst som rör sig på ett sådant sätt att onödig förslitning inte uppstår trots ryttarens vikt. Ridningen ska utföras på ett sätt som inte är kränkande för hästen, det vill säga våldsmetoder för att knäcka och bryta ned hästen är oacceptabla. För att nå dessa högt ställda mål övas hästen att utföra vissa bestämda rörelser där det i varje moment ingår något som stärker den och ökar lydnaden.  (…)Det som visas på dressyrbanorna i dag är detsamma som visats av hästhandlare ( -skojare) i alla tider. Krökt hals, höga frambensrörelser samt stilig svävtrav (balanstrav) i fyrtakt. Var bakbenen befinner sig är ointressant. Sådan ridning imponerade inte på gårdagens kunniga domare utan där underkändes dessa ekipage.  

(…)

Den klassiska dressyr som jag upplevt från trettiotalet fram till sjuttiotalet hade som målsättning att visa en häst som rörde sig just på det sätt TR säger “Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen skall därvid ge intryck av att den av sig själv utför rörelserna.”  

Dagens mest önskade “skönhetsupplevelse”, som tydligen värdesätts högst, är när ryttaren lyckats betvinga vårt största och ädlaste husdjur, hästen, så till den milda grad att även när den tvingats in i en för en häst mycket onaturlig ställning så underkastar den sig sin ryttare och försöker vara denne till lags utan att sätta sig till motvärn. Detta var en ridform som lanserades i Tyskland vid mitten av 1800 – talet av Paul Plinzner och benämndes av de hästälskande engelsmännen som “djurplågeri på små volter”. 

Det är inte värdigt att upplysta, djurälskande och civiliserade människor för sin självhävdelse och “leklust” på bekostnad av hästarna skall få återföra sporten till en form av djurplågeri.”

 Dag Nätterqvist


Jag bockar och bugar!

Vad gör ni? Håller ni med Dag eller anser att han har fullständigt fel?

 

 

 

 

Hästar är inte friskvård?

Ridning är inte friskvård menar de rödgröna partierna. Det ska inte vara möjligt att under nästa mandatperiod heller göra friskvårdsavdrag för ridning även om de rödgröna vinner*.

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna, går så långt som att säga “Det finns väldigt många olika aktiviteter som kan betraktas som friskvård. Allt från att sjunga i kör och så vidare. ” (Andersson på Hästmagazinet 2014-03-10)

Det är inget smart drag att vräka ur sig något sådant under ett valår!

För hur var det nu igen?

Var ridning bara ett obetydligt tidsfördriv för unga tjejer?

Nej just det; hästnäringen omsätter över 48 miljarder per år, genererar ca 30000 jobbtillfällen  och är näst efter fotbollen den största folksporten vi har som jag skrev om i tidigare inlägg.

Dessutom:

Det finns massor av studier på hur umgänget med hästar och ridning är en av de mest effektiva terapiformer vi har att tillgå. Idag är det till och med möjligt att utbilda sig på universitet och högskola till olika former av hästterapeut.

Det finns många studier på hur hästar effektivt används vid såväl behandling av drogberoende som till barn med olika problem, t.ex. Easelterapi.

Det är en skam för Sverige att folkvalda politiker har en sådan inskränkt syn på en sport och rörelse som är näst störst i vårt land!

När ska vi inse att det är dags att sluta placera hästsporten i ett undanträngt hörn av samhället?

Är det inte dags att vi alla börjar se potentialen som kontakten med djuren, närheten till en annan varelse,  den fysiska aktiviteten som stallvistelse och ridning ger och den så viktiga känslan av att ingå i ett sammanhang, verkligen kan innebära för människor?

Om inte det är friskvård, så vad är?

häst

Photo cred. Eduardo Amorim

*I dagsläget räknas inte ridning heller som friskvård.

Bättre än din häst?

Startar upp med en påminnelse:

häst

Har du funderat hur mycket hästarna försöker vara oss till lags?

Hur mycket de försöker trots att alla inte har de bästa förutsättningarna?

Hur mycket de verkligen försöker förstå våra signaler?

Lyssnar inte hästen?

Gör den inte som du vill?

Då är det kanske dags att börja fundera på hur du kommunicerar med hästen.  Han eller hon kan inte ändra sig, men du kan lära dig hästens språk och bestämma dig för att under en livstid öva på att förfina det.

Din häst avslöjar precis hur långt du har kommit i det arbetet.

Och du, du är aldrig bättre än din häst.