Hjälm – huvudsakens vara eller icke vara

En vän lägger ut inbjudan på en hästsida till ett evengemang. Reklamen består av en affisch med en ryttare i damsadel som utför en skolhalt. Ryttaren bär klänning och ingen hjälm.

Ingen kommenterar detta förrän en spydig kommentar om varför ryttaren inte använder hjälm läggs in.

Och sen är debatten igång…

Det ska tilläggas att ryttaren på bilden är en av Sveriges högst utbildade inom den akademiska ridkonsten och ska man jämföra med något är det att likställas på minst en Grand Prix nivå i den traditionella tävlingsdressyren. 

I tävlingsdressyren används, oftast, inte heller hjälm i de högsta klasserna utan dessa rids traditionellt sätt i hatt. På senare år har i och för sig debatten om hatten eller hjälmens varande tagit fart och flera ryttare har faktiskt börjat använda hjälm och en del bestämmelser har införts (finns ett intressant inlägg om detta från Dressyrmupparna).  

 

Jag är egentligen varken för eller emot hjälm vid uppvisningar och tävlande. Tävlingsdressyren har alltid inspirerat mig och även under det året jag bodde och red i Frankrike red jag med hjälm trots att alla, och då menar jag verkligen alla, red utan hjälm. Jag har helt enkelt alltid varit lite för rädd om huvudet. 

Användandet av hjälm tycker jag är ett eget ansvar, ungdomarnas användande av hjälm anser jag vara de vuxnas, klubbens, föreningens, tränarnas ansvar osv. Bara för att man som ryttare ser en annan, duktig, ryttare utan hjälm behöver inte det betyda att man själv slänger av sig sin egen. Men visst, jag håller samtidigt med om vikten av att tänka på vilka signaler vi sänder ut till aktiva inom en sport med höga risker där varje år ett flertal dödsolyckor sker.

Bild

Kanske är det ändå vårt ansvar, alla aktiva inom sporten, att visa att ansvarsfulla ryttare rider med hjälm. Då bör alla föregå med gott exempel och också sätta hjälm på huvudet. Oavsett vilke nivå vi befinner oss på!

Ja, så tycker jag nog…

Kanske.

Eller jag vet inte. Egentligen.

Jag rider med hjälm. Alltid.

Sonen rider med hjälm. Alltid.

Alla som har häst i vårt stall rider med hjälm. Alltid (tror jag). 

En sak är jag i alla fall säker på; om man visar en ryttare med hjälm, både på affischen och på uppvisningen, så kommer det budskap eller den slags ridning/träning man vill förmedla på ett klart sätt nå fram till publiken utan avvikande debatter.   

Då fyller hjälmen mer än ett syfte!

 

 

 

  

Advertisements

RID FÖR LIVET – SMÅLAND

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Därför anordnar Stall Årtebäck den 6 oktober Rid För Livet – Småland där alla intäkter oavkortat går till Barncancerfonden. Start i Kristvallabrunn och Torestorp Ryttarförening kl. 10.00 och mål i Nybro tätort ca 13.30.

Samma datum går liknande ritter i Skåne (Näset Charity Ride) och i Eskilstuna (Rid För Livet)

Barncancerfonden

Anmäler sig till ritten gör man genom att sätta in 200 kr på http://www.barncancerfonden.se/1309240952/  Ni kan även se mer om evengemanget på Facebook under Rid För Livet – Småland.

Vi hoppas att hästmänniskor, oavsett disciplin, i Småland tar chansen denna dag till att både få en trevlig upplevelse på hästryggen samtidigt som vi samlar in pengar till barn med cancer! 

 

Nedan följer info från insamlingen och anmälan:

Rid För Livet - Småland

Rid För Livet – Småland

Årets viktigaste datum! Vi är många som håller på med hästar i Småland och den 6 oktober hoppas vi att så många som möjligt, oavsett disciplin, kan gå samman för att hjälpa barn med cancer. 

Därför inbjuds alla ni som har häst i Småland att delta i en långritt till förmån för Barncancerfonden under SÖNDAGEN den 6 OKTOBER. Alla med häst; ridande, gåendes, körandes kan delta i årets viktigaste ritt där alla intäkter oavkortat går till Barncancerfonden. 

Vi rider/kör/går från Kristvallabrunn och Torestorps Ryttarförening till Nybro tätort och parkeringen vid Rismåla Göl. En sträcka på ca 12 km som i princip följer den vackra etapp 4 på Nybro Ridled över I-åsen som varit en känd ridled ända sedan 1600-talet. Vissa lätt trafikerade vägar kommer att korsas och skrittas på så hästarna beöver vara trafikvana (dock inga större vägar). 

Ritten går i lugnt tempo och vi kommer stanna i vacker natur för fikapaus. Startavgift är 200 kr./ekipage men vill man bidra med mer pengar till insamlingen går det självklart alldeles utmärkt! Anmälningsavgiften betalas in genom att man skänker minst 200 kr. till kampanjen. 

Är du redan upptagen den 6 oktober? Du kan fortfarande påverka och hjälpa genom att skänka ett bidrag till kampanjen här på sidan. 

Liknande arrangemang anordnas samma datum i Skåne och Eskilstuna. I Skåne förra året var det närmare 100 ekipage som red. Kan vi tillsammans få ihop hälften så många ekipage?! 

Arrangör är Stall Årtebäck och för info och frågor om ritten eller kampanjen maila info@stallarteback.se eller ring Anna-Karin på tele 070-6054919 eller Jennie på 0733794869. 

Om ni ska planera in ett datum i höst så är det den 6 oktober för då 
RIDER VI TILL FÖRMÅN FÖR LIVET! 

Välkomna!

Kort reflektion om tacksamhet

I går sa en människa till mig:

-Om jag inte skulle få ha mina djur, så skulle jag gå under!

Då slog det mig, stenhårt i ansiktet, att det jag tar för självklart inte är alla förunnat. Även om det är någons högsta dröm att gå ut med sin egen hund, klappa sin egen katt, eller rida sin egen häst så är det inte säkert att det är möjligt. Ibland på grund av sjukdom, ibland på grund av försörjning, ibland på grund av att livet helt enkelt inte blir som vi tänkt oss.

Likaså är det inte heller alla förunnat att kunna leva hela eller delar av sin dröm.

Idag sänder jag därför ut en tacksamhetstanke för att jag tillhör den lyckliga skara som faktiskt har möjlighet att klappa min katt, gå ut med min hund, rida mina hästar och leva stora delar av min dröm.

Det är helt enkelt inte alla förunnat!

drömhäst

 

Varför håller ni på med hästar?

Hur många gånger har vi som håller på med hästar inte fått frågan: Men vad är det som är så roligt?

Oftast står vi där och säger något i stil med ”Det är så fantastiskt med djur” eller ”För samspelet mellan häst och människa”. 

 Visst, fast guldfiskar är också djur, och hundar har oftast en mycket större drivkraft att vara sina människor till lags än vad en häst erbjuder.  

 AR-träning

Bilden ovan är från en träning för något år sedan. En bild, tio människor, ett par hästar…För mig finns svaret väldigt levande i bilderna; i de leende ansiktena, de avslappnade uttrycken, de vilande hästarna och de uppmärksammat lyssnande människorna. 

Vi var sex stycken som red på den träningen. Ingen gjorde ett perfekt arbete, ingen kunde visa upp fantastiska rörelser. De flesta trasslade mer eller mindre in sig i sina egna kroppar (sluta över diagonalen där du som förare ska agera yttersida kan få den mest tränade hjärna att slå knut på sig själv!). De flesta hästar är dessutom inte byggda för dressyr utan har lite svårt i sina kroppar. De flesta människor är inte heller byggda för dressyr utan har lite svårt i sina kroppar.

Men alla försökte, alla gjorde sitt bästa på just den nivå som de var på för dagen. Alla människor ansträngde sig till sitt yttersta för att hjälpa sina hästar; alla hästar ansträngde sig till sitt yttersta för att lyssna på sin människa. Vart och ett ekipage var absolut på topp och var så bra som bara de kunde.

Mer kan vi väl inte kräva, eller?!  

Inom Akademisk Ridkonst tävlar vi inte; vi rider för det stora nöjets skull (sen kan vi rabbla upp en massa anledningar om att det är så bra för hästen, dressyr för hästens skull, sjukgymnastik osv. men sanningen är självklart att det först och främst är roligt), vi klurar och funderar, rättar till och försöker och försöker och försöker. Ibland hittar vi något; ett par steg i skolskritt, en övergång till halva steg, en diagonalsluta, en piruett utan spänning, en ingång till en skolgalopp. Det är självklart en fantastisk känsla, år av slit som ger resultat.

Nu skulle man kunna tro att det är där någonstans svaret till att jag håller på med hästar finns. Det skulle dock betyda att svaret ligger i resultatet, i prestationen. Att hävda det vore varken rättvist eller sant. Istället får bilden ovan symbolisera en del av svaret till varför jag håller på med hästar:

För de leende ansiktenas skull, för glädjen som finns i framgången hos häst och människor när någon pusselbit faller på plats, för alla skratt på vägen, för allt slit som plötsligt en dag ger utdelning, för delaktigheten i en värld där vi alla strävar efter att förfina kommunikationen till hästen, för samspelet mellan djur och människor.

Fast när jag tänker på allt ovan så är det framförallt en sak som alla de magiska ögonblicken har gemensamt:

Den totala närvaron. Då, när tankarna tystnar och allt bara är.

När häst och ryttare blir ett.

När människor skrattar tillsammans.

När hästen följer utan motstånd.

När kommunikationen fungerar tillsynes osynlig och ordlös.

Kanske det är svaret till varför vi håller på med hästar; strävan efter den totala närvaron. Att vara där, i ögonblicket, i händelsen, i flödet.