Om näthat, feghet och konfronterande kvinnor

Cissi Wallin är just nu min stora idol! Inte bara för att hon skriver fantastiskt bra krönikor (denna gång om pappor) utan för att hon, i radion, ringde upp den person som förföljt, trakasserat och kränkt henne och flera kollegor dagligen på internet.

Cissi Wallin Dagensmedia.seFoto från dagensmedia.se

Mannen blev minst sagt tagen på sängen av samtalet, och blånekade. Dagen efter var dock alla hans konton raderade och hoten tystnade. Klippet finns att lyssna på här. Fantastiskt bra gjort! Om mannen nu verkligen tyckte så illa om Cissi och hennes kollega hade han kunnat se detta som ett ypperligt tillfälle att ventilera sina åsikter på. Så klart han inte gjorde, istället slår fegheten igenom.

Det klart att vi alla kan gå igång på vad vissa människor säger eller gör. Vissa behöver inte ens säga något förrän vi känner en irritation eller frustration över personen. Herre Gud, till och med en bild kan räcka ibland

Men att det finns ett så stort antal människor som är så olyckliga, fega, frustrerade att de lägger ner ofantlig mängd tid på att trakassera andra förundrar mig faktiskt. Eller beror fenomenet näthat endast på att internet ses som en “safe” plats att säga saker på som man egentligen inte står för?

Jag har inte en aning!

Nu tänker ni kanske att “Vad har detta med hästvärlden att göra då?”

Horse Barneby Kerr PhotographyFoto Barnaby Kerr Photography

Ja, vad trodde vi? Att hästvärlden består av små rosa moln där Mulle-typer myser omkring i trevliga stall? Tänk igen!

Prova att lägga ut en bild på en häst, gärna med en ryttare på ryggen, och se hur lång tid det tar innan du får i bästa fall, nedlåtande kommentarer, i sämsta fall direkt kränkande.

Jag lovar att ni har tur om ni inte behöver hålla i er när stormen kommer.

Tyra Sjöstedt som driver Tyras Hästar, en av Sveriges största hästbloggar,  har fått känna på kränkningar både inom hästvärlden och den “riktiga” världen. Med anledning härav skrev Tyra den 25 oktober debattartikeln Sverige måste få en nätombudsman, i vilken hon uppmärksammade att både ungdomar och vuxna blir utsatta för kränkningar på nätet, och att krafttag mot detta bör tas.

Foto från tyras.se

Vi pratar inga små, obetydliga kränkningar.

Vi talar om hot som innefattar vådtäkt, dödshot, förföljelser etc.

En nätombudsman skulle innebära att de som blir utsatta för hot på nätet har någonstans att vända sig. I dagsläget finns många exempel på människor som försökt polisanmäla nätövergrepp, men fått meddelande om att det inte är någon mening att anmäla eftersom förövarna inte “finns”.

Det är nog en bra idé med en nätombudsman, om än lite naivt att tro på att det rent praktiskt skulle fungera. Men visst skulle det vara ett steg i rätt riktning (en motion om detta lades till regeringen i september 2013).

Tills dess behöver vi kvinnor (och män) som Cissi Wallin som ställer sig upp, konfronterar hatet och vägrar vara tysta!

Joan Baez Champions Of Womens Voting Rights 1934

Foto föreställande några andra kvinnor från historien som inte heller valde att vara tysta; Joan Baez och kvinnor från kamp för kvinnliga rättigheter under 1930-talet. Foto från Flickr.com

Advertisements

Om tvivel, böcker och hästar

Det finns dagar då jag undrar om jag ändå inte valt fel liv.

Dagar då jag undrar om jag inte skulle stannat kvar i staden, skrivit de där böckerna, vandrat de där gatorna med all sin historia, besökt teatrar och operahus, hängt på caféer, lånat massa böcker på bibliotek, haft pick-nick i parkerna på sommrarna, myst med glögg på vintern, deltagit i alla intellektuella evangemang som stod till buds och när dagen varit slut tagit trapporna upp till min våning under takbjälkarna och sett hur staden sakta tändes upp när mörkret föll.

books phantomswifes Malmö Brian

Men sen tänker jag att där jag är nu så kan jag se på stjärnhimlen medan jag skriver de där böckerna, gatorna jag vandrar här är mjuka av mossa, kaffet är gratis, böcker dimper titt som tätt ner i brevlådan, pick-nickarna på sommrarna företas på “stora berget” i skogen som bjuder tystnad och lugn, glöggen smakar extra gott efter en heldag i ett kallt stall, intellektuella evengemang är inte alltför långt bort och när dagen är slut kan jag öppna dörren till vår gård och se hur mörkret sakta sänker sig utanför fönstret medan jag tänder stearinljus som lyser upp takbjälkarna i köket.

Årtebäck soluppgångalexander bogen woods

Ibland så skrapas även tvivlet bort av fina träningar och trevligt hästfolk, eller av såna här fantastiska meddelanden som både värmer och stärker!

Maya.jpg Maya2.jpg

Jag antar att jag nog ändå är på rätt plats och att det egentligen finns få vackrare och eller mer kreativa platser på jorden. 

Hampus i Årtebäck   Årtebäck

Veterinärförbundet bör hoppa av sina höga hästar

Det har väl inte undgått någon att det har pågått en mer eller mindre hätsk debatt angående veterinärkostnader i Sverige. En svensk dressyrryttare,  Pernilla André Hokfelt, har behandlat sin häst på veterinärklinik i Belgien där hästen även fått vara uppstallad för vård under 6 dagar. Kostnaden blir ca 5000 kr. På Facebook skriver Pernilla att hon är förvånad över den låga kostnaden samt att det i Sverige förmodligen skulle gått på 50000 kr istället.

En annan hästaktiv, som fått behandla sin häst för 157000 kr (!), svarar Pernilla  och tillsammans menar dessa två att istället för att klaga skulle man göra något åt de höga kostnaderna för veterinärvård i Sverige. Frågan är bara vad?

Så är debatten igång. För och emot. De som menar att det är en högkvalitativ vård som måste få kosta pengar och de som menar att det inte är bättre vård än någon annanstans och därför inte bör kosta mer än utomlands.

So far so god!

Tills Johan Beck-Friis, informationschef på Sveriges Veterinärförbund, ger sig in i debatten. Han inleder sin ledare i Veterinärtidningen med orden:

Vi har hört det förut, men det tycks vara ett aldrig sinande debattämne: klagomålen över de “höga” veterinärpriserna i Sverige.”

Johan Beck-Friis menar även att klagomålen är “onyanserade”. Sedan går han över till att berätta för läsarna hur det svenska systemet fungerar, hur hög kvalité veterinärvården i Sverige håller, hur den svenska veterinärkåren har lyssnat till kunderna och verkligen satsat på toppmodern utrustning och “klinikveterinärer med mycket hög kompetens.

OK. Det köper jag, höjer man kompetensen och kvalitén på vården så följer även prisbilden med.

MEN, det jag starkt vänder mig mot är Johan Beck-Friis raljerande och nedsättande ton gentemot aktiva inom hästnäringen. Bara inledningsfasen “Vi har hört det förut, men det tycks vara ett aldrig sinande debattämne: klagomålen över de “höga” veterinärpriserna i Sverige.” sätter tonen för hela texten.

Vad Johan Beck-Friis verkar glömma, eller ignorera, är att detta är aktiva inom hästsporten, alltså veterinärförbundets kunder, som faktiskt påtalar något som de anser vara ett stort, och inte minst viktigt problem. Eftersom Johan Beck-Friis  förträder Sveriges Veterinärförbund så antar jag att hans åsikt även är Sveriges veterinärförbunds gemensamma hållning?! Då är det är ytterst sorgligt att förbundet inte bemöter kritiken på ett mer professionellt sätt än att slå det ifrån sig!

Det är ett stort problem att förbundet vägrar, totalt, att ta in och lyssna på kritiken från aktiva inom hästnäringen!

Istället skriver Johan Beck-Friis “De (hästaktiva förf. anmärkning) borde också reflektera över vilka högkvalitativa tjänster de får för sina pengar jämfört med t ex hantverkare med oklar utbildningsnivå som kostar ungefär lika mycket per timme. Men när såg vi ett Facebookupprop mot höga hantverkarkostnader senast?

Av det citatet finns två mycket allvarliga punkter att ta upp:

1. “Hantverkare med oklar utbildningsnivå”?! Nyss skrev Johan att man inte skulle blanda äpplen och päron…Varför i så fall jämföra med annan yrkesgrupp? Jag ser ingen rimlighet i detta uttalande, alls, utan bara en olycklig formulering som tyvärr förminskar en annan yrkesgrupp!

2. De hästaktiva har just funderat och reflekterat över vilka tjänster de får – och de ser ett problem!

Det är detta problem som Sveriges veterinärförbund borde förhålla sig till!

Vad veterinärförbundet borde ha gjort är så klart lyssnat och bemött kritiken på ett professionellt sätt istället för att tvärt slå det ifrån sig och börja jämföra äpplen med päron!

Det kanske är sant att det inte går att göra något åt de skyhöga kostnaderna för veterinärvård.

Det kanske är sant att Sverige kan erbjuda veterinärvård och kompetens som tillhör en av de bästa i världen.

Det kanske är sant att veterinärkliniker i Sverige har skälig prissättning i förhållande till den vård som erbjuds.

Jag sätter inte alls emot att så är fallet.

Men:

Förklara det i så fall. Bjud in till debatt! Förklara varför prissättning i Sverige är så annorlunda gentemot andra EU-länder. Och gör det på ett vänligt, professionellt sätt!

Sätt er inte på några höga hästar!

Veterinärer är beroende av sina kunder.

Kunder är beroende av sina veterinärer.

Veterinärförbundet behöver lyssna på kritiken från missnöjda kunder, liksom de missnöjda kunderna behöver lyssna på argumenten från veterinärförbundet!

Kanske kan det i en sådan dialog komma fram något bra. Om inte annat så en förståelse för varandras ståndpunkter!

Sitsövningar och stretch ger bättre ridning

Har ni sett att Marie Zetterqvist Blokhius skrivit en strålande bok om sitsen?! Boken, Sitsskolan innehåller inte bara övningar för att förbättra sitsen, utan ger även en bra förståelse för vilka muskler som lätt blir för korta, eller inaktiva, hos ryttare och vilka muskler som arbetar mest.

Som aktiv hästmassör tänker jag dagligen på hästens muskulatur och rörelser, men sällan i samma banor om min egen kropp. Trots att jag fick gå till en kiropraktor två gånger innan det var fysiskt möjligt att göra en korrekt diagonalsluta utan en massa spänningar i min kropp (som självklart genererade spänningar i hästens).

I Zetterqvist bok finns massor av olika övningar för att ryttaren ska bli mjuk, följsam och få en effektiv sits t.ex. sitta på en boll och hålla balansen utan att ha stöd av fötterna i golvet, eller vikten av olika stretcher. ‘

Visste ni t.ex. att höftböjarmuskulaturen förkortas lätt och mycket hos ryttare eftersom vi, i princip, hela tiden håller låret lite framåtböjt?

Sitsskolan och musklerfrån boken Sitsskolan

Personligen har jag problem med lårens baksida, sätesmuskulaturen och höftböjarmuskulaturen framförallt på vänster sida. Det kräver att jag stretchar rejält efter varje ridpass samt daglig stretch av kroppen för att vänster sida ska kunna inverka korrekt och verkligen hjälpa hästen. Stretchar jag inte är det kört, då fungerar inte vänster sida alls.

stretch-ovning Lisa Kapten Kvist.jpg

Från Lisa Kapten Kvist

Jag brukar köra nr 3 för baksida lår, 8, 9, 10 för höftböjaren och sätesmuskulaturen, och den stående varianten av nr. 7 framsida lår.

Hur är det? Stretchar ni själva för att förbättra sitsen och hålla som ryttare, eller är det mest hästarna som får stretchen och så glömmer man bort sig själv?

I alla fall så rekommenderas boken varmt!

Sits skolan

Flyktingar och hästar

Det här är bra!

Människor som delar med sig av det de kan och brinner för!

Enkelt, roligt men framförallt humant!

Fram för fler sådana initiativ!

 

Islandshästbesök hos flyktingarna i Grytan.

“Hästbesök i Grytan

Islandshästarna på Sörbygården brukar hälsa på hos de syrianska flyktingarna i Grytan. Under måndag eftermiddag kommer Sörbygårdens islandshästridskola med både barn och vuxna att rida dit och hem hästarna samt leda och vara till hjälp. Vid höstlovsridningen förra veckan blev det också en tur förbi flyktingförläggningen i Grytan.”

                                                   Citerat från http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.6450496-hastbesok-i-grytan

 

RING POLIS OCH MEDIA! LÅT DEM FÅ VETA!

(Artikeln finns till viss del publicerad i Hästfocus från 2011. )

Vi har inte mer än hunnit till ranchen utanför Houston i Texas där Habitat for Horses håller till, när Jerry Finch ordförande för organisationen som hjälper och omhändertar vanvårdade hästar, får ett inkommande samtal på sin akuttelefon. En utmärglad häst har setts liggande på en bakgård i norra Texas och kan inte själv ta sig upp. Det är Jerrys egna ord till personen i andra änden “Call the cops and media! Let them know!”

hors HfH

Foto HfH

-Vi skulle vilja ta hand om alla hästar som vi får larm om, men det går bara inte, säger Jerry lite uppgivet efter telefonsamtalet. De första åren gjorde vi det, men vi var tvungna att lära oss säga nej. Det blev helt enkelt för många hästar. Vi uppmanar de flesta som hör av sig till oss att kontakta polis och media.

Startskottet för HfH kom 1998 när ett misshandlat 5-årigt sto räddades från en slaktbil som var på väg till ett slakthus i Texas. Tillsammans med några andra bestämde sig då Jerry Finch att på allvar se till att göra något åt den vanvård av hästar som de såg pågick runtom i USA. Till dags datum har över 5200 hästar omhändertagits av HfH.

-De första åren var vi i rättegång två till tre gånger per månad med fall av gravt misshandlade och vanvårdade hästar, säger Jerry. Nu är vi i rätten två till tre gånger per år. Vi har lyckats väl med att stoppa en stor del av djurplågeriet, framförallt i södra Texas, även om det finns mycket kvar att göra.

100-tals hästar i hagen

Habitat for Horses ranch ligger en bit söder om Houston i Texas. I dagsläget finns lite över 100 omhändertagna hästar och åsnor i hagarna.

DSC_0312

Foto A-K Andersson

I Sverige hör vi ibland om vanvårdade djur, men att möta alla de hästar som går i hagarna hos HfH är nästan ofattbart och omfattningen av den vanvård av djur som sker runt om i världen slår emot en. Här finns djur som blivit regelrätt svultna, som aldrig fått sina hovar verkade, som haft grimmor med ståltråd invuxna i nosbenet, som blivit dragna bakom lastbilar, som blivit misshandlade med tillhyggen man bara kan fantisera om, eller hästar som helt enkelt blivit fastbundna och kvarglömda på en bakgård utan tillgång till mat och vatten i stekande solsken.

-Vid många fall av vanvård handlar det om att människor helt enkelt inte vet hur man ska ta hand om en häst, säger Jerry. Vi arbetar därför mycket med utbildning av ägare och kan på så vis förebygga många fall. Sen finns det självklart människor som helt enkelt inte bryr sig, sådana som vi besökt ett antal gånger men som ändå inte bättrar sig. För dem finns det inga ursäkter!

I Texas finns inga exakta bestämmelser på hur hagar, stall och inhägnader skall se ut. Hästar kan i princip vem som helst skaffa och dessutom till en liten summa pengar. Dock finns lagar om att man som djurägare ska ta hand om sina djur på bästa sätt.

-Det finns två slags lagar i USA; den kriminella och civila, berättar Jerry. Den civila är den som de flesta som vanvårdar djur ställs inför. Problemet är att förövarna i bästa fall får böter, men inte förbud mot att skaffa nya djur. I flera fall har ägarna till misshandlade hästar åkt och hämtat en ny dagen efter de varit i domstol. Och inom några månader får vi omhänderta ännu en häst från samma ägare.

Köptes upp för slakt – drogs bakom lastbil

la-mare-11lastbil till Mexico 2012 35 grader varmt 25 timmars resa

Foto HfH                                                                                     Foto T. Torreance

Naysa, ett litet brunt sto, är en av hästarna hos HfH som verkligen visar på lagarnas otillräcklighet. Naysa köptes upp på en auktion i Missouri för att skickas till slakt (i USA hålls dagligen auktioner där uppköpare köper hästar som sedan transporteras långa sträckor till Mexiko eller Kanada för att slaktas). Det lilla stoet vägrade dock gå in i transportörens lastbil. Mannen gjorde då en grimma av vajer och taggtråd till henne, band henne bakom lastbilen och körde i ca en kilometer med stoet springande efter, kämpande för sitt liv. Därefter sköt han henne i huvudet och lät henne ligga och förblöda i vägkanten. HfH fick ett samtal från en förbipasserande. De hämtade stoet och satte in enorma åtgärder för att rädda henne till livet. Under flera veckor var läget kritiskt, men mirakulöst nog överlevde hon. Polisen fick tag på chauffören vilken ställdes inför civilrätt. Domen? ”You won’t be doing that again!” Med andra ord, inget straff, bara en varning. Efter en lång rehabiliteringsperiod kunde Naysa förklaras frisk och har idag blivit adopterad av en familj i Florida där hon lever glada dagar som ridhäst.

Naysa kommer till ranchen

Foto hfH

-Man kan diskutera när det är mer humant att avliva djuret direkt på plats, säger Jerry. Men finns det en chans att hästen kan bli återställd så sätter vi in alla resurser för att den ska klara sig. Vi kämpar för varje individ!

Ideell organisation – volontärarbete och donationer

HfH drivs sedan start som en ideell organisation där man är beroende av volontärer och donationer. Organisationen driver många kampanjer runtom i USA och syns på lokala event för att samla in pengar som går direkt tillbaka till djuren. I dagsläget finns också en del företag som sponsrar organisationen, men som Jerry påpekar kostar en rundbal med hö ca 700 svenska kronor. Med över hundra hästar i hagarna går en stor del av donationerna till foder. Utöver volontärerna, finns också en bas av fem anställda personer vilka alla hoppar in där det behövs; i stallet, på kontoret, vid omhändertagande etc. Organisationen har också en egen veterinär och hovslagare. HfH arbetar tätt tillsammans med både polis och Houston SPCA.

DSC_0309

Jerry Finch ordförande. Foto A-K Andersson

– Alla våra anställda och volontärer brinner för hästars välbefinnande. Det finns ingen hos oss som inte, utan att tveka, skulle göra allt vad som krävs för att rädda en häst till livet.

Jerry visar oss bort till det lilla stallet. Om det inte hade varit för vaggan i taket, som de riktigt svaga djuren får hjälp att stå av, så skulle det sett ut som ett vanligt stall, rödmålat och prydligt. Ett vackert skäcksto studerar oss från sin box.

DSC_0293

Bella Foto A-K Andersson

-Det här är Bella, säger Jerry och öppnar luckan in till boxen.

Stoet sträcker försiktigt ut sin mule och nosar på oss. Hela hästen utstrålar vänlighet. Bella kom till HfH för ett par månader sedan, då hon fått en vajer invirad runt kotan bak.

-Hon hade stått bortglömd i en hage lika liten som ett vardagsrum. Ägaren tyckte ändå att hon rörde sig för mycket och beslutade att binda hennes ben med vajer. Någon gång under natten började hon slåss för sitt liv och vajern skar djupare och djupare in i benet. När vi fick samtalet om henne, var det i sista stund. Benet var nästan helt av och hon låg uttröttad ner.

bella med dropp

Bella Foto HfH

Bella fick hänga i vaggan tills hon klarade av att stå själv. Jerry påpekar att det är viktigt att svaga hästar inte ligger ner för länge, eftersom tyngden gör att inre organ tar stryk. Nu är hon på bättringsvägen och de enda spåren man idag kan se av hennes forna ägares oförätt, är att höger kota är lite tjockare och att hon har en special sko på hoven.

“En häst som håller på att dö skriker som ett plågat barn”

Jag frågar vad som är det värsta när de får in hästar. Jerry svarar utan att blinka:

-Skriken! En häst som håller på att dö, eller är väldigt skadad, skriker som ett plågat barn. Det är ett ljud som skär igenom märgen på en.

Han tystnar ett tag innan han fortsätter:

-Och har man en gång sett en häst som är på väg att dö av svält så glömmer man det aldrig. Bilden ristar in sig i huvudet. Det är som ett skinn som man lagt över ett skelett. Jag har varit tvungen att säga farväl till många hästar på grund av svält och det är lika hemskt varje gång. Men vi har också lyckats att rädda många. Det är de vi lyckas rädda som gör det värt att fortsätta. Det spelar ingen roll hur dålig hästen är när vi får in den; finns det en chans att vi kan rädda den så ska vi göra det. Man blir förvånad hur ofta och under en relativt kort period, utmärglade hästar får tillbaka orken och livskraften med hjälp av rätt behandling, omvårdnad och foder.

En häst utan namn

a horse with no name

A Horse with No Name. Foto HfH

A Horse with No Name var en häst som kom in totalt utmärglad. Hästen, en valack av obestämd ålder, lämnades av polisen en onsdag morgon på HfHs ranch. Valacken var för svag för att stå så han togs in i stallet med hjälp av the Glide, en slags presenning som man drar hästarna på om de är för svaga för att resa sig. Veterinären, volontärer, hästskötare och personal satte in alla resurser på att rädda valacken. I ett dygn kämpade de för att få honom att vända tillbaka till livet. På torsdag morgon drog hästen ändå sin sista suck. Han var helt enkelt för utmärglad för att klara sig.

-Det är hemskt, säger Jerry. Men trots allt det hemska så var valacken under sitt sista dygn i livet omgärdad av människor som brydde sig om honom, kanske för första gången. Den natten var allt vårt arbete för A Horse with no Name, varje fight, varje kamp för att klara en häst, varje rättsmål mot en hästägare som inte tar sitt ansvar, varje stund som vi arbetar med hästarna. Allt var för honom. Kan vi ge en plågad häst en fristad, så för bara de sista minuterarna i livet, så är vi minsann skyldiga att göra det.

De flesta av de hästar som rehabiliteras och tillfrisknar går ut till adoption. Människorna som är intresserade av att adoptera en häst kontrolleras noga och om de av någon anledning längre fram i livet inte kan behålla hästen går den tillbaka till HfH. Har hästen kommit tillbaka från adoption tre gånger, får den stanna för alltid på ranchen.

-Även en del äldre hästar adopteras bort, t.ex. Jeb och Atlanta, 26 och 28 år gamla som fann varandra här på ranchen, tillfrisknade tillsammans och har nu funnit ett hem där de får vara glada pensionärer.

Innan vi lämnar gården går vi in i hästhagen för att ta några foton. En brun valack med nyfikna, pigga ögon möter oss direkt innanför grinden och följer oss sedan hela vägen runt hagen. I huvudet syns ärr efter skador av en invuxen grimma.

DSC_0329

Foto A-K Andersson

Kvällen efter på hotellet tittar jag på bilder på valacken när han kom till HfH. Då var han ett svultet, blödande djur med trött blick. Jag tänker på de nyfikna, stolta ögon som idag följde mig runt hagen. Hur han med vaken, vänlig blick nyfiket följde med mig trots allt ont livet utsatt honom för.

Det slår mig att på en ranch i södra Texas finns några av hästvärldens sanna hjältar; hästar som övervunnit fasansfulla upplevelser och människor som vigt sitt liv åt att rädda dem.

Vill man läsa mer om HfH kan man göra det på www.habitatforhorses.org  Här kan man också stödja deras verksamhet på olika sätt.

Vill man läsa mer om hästvärldens hjältar fortsätter man att hålla ögonen på denna sida! Fler historier om människor och djur är på väg.

Artikeln eller delar av texten får kopieras om källa och länk till artikeln ovan anges.