Veterinärförbundet bör hoppa av sina höga hästar

Det har väl inte undgått någon att det har pågått en mer eller mindre hätsk debatt angående veterinärkostnader i Sverige. En svensk dressyrryttare,  Pernilla André Hokfelt, har behandlat sin häst på veterinärklinik i Belgien där hästen även fått vara uppstallad för vård under 6 dagar. Kostnaden blir ca 5000 kr. På Facebook skriver Pernilla att hon är förvånad över den låga kostnaden samt att det i Sverige förmodligen skulle gått på 50000 kr istället.

En annan hästaktiv, som fått behandla sin häst för 157000 kr (!), svarar Pernilla  och tillsammans menar dessa två att istället för att klaga skulle man göra något åt de höga kostnaderna för veterinärvård i Sverige. Frågan är bara vad?

Så är debatten igång. För och emot. De som menar att det är en högkvalitativ vård som måste få kosta pengar och de som menar att det inte är bättre vård än någon annanstans och därför inte bör kosta mer än utomlands.

So far so god!

Tills Johan Beck-Friis, informationschef på Sveriges Veterinärförbund, ger sig in i debatten. Han inleder sin ledare i Veterinärtidningen med orden:

Vi har hört det förut, men det tycks vara ett aldrig sinande debattämne: klagomålen över de “höga” veterinärpriserna i Sverige.”

Johan Beck-Friis menar även att klagomålen är “onyanserade”. Sedan går han över till att berätta för läsarna hur det svenska systemet fungerar, hur hög kvalité veterinärvården i Sverige håller, hur den svenska veterinärkåren har lyssnat till kunderna och verkligen satsat på toppmodern utrustning och “klinikveterinärer med mycket hög kompetens.

OK. Det köper jag, höjer man kompetensen och kvalitén på vården så följer även prisbilden med.

MEN, det jag starkt vänder mig mot är Johan Beck-Friis raljerande och nedsättande ton gentemot aktiva inom hästnäringen. Bara inledningsfasen “Vi har hört det förut, men det tycks vara ett aldrig sinande debattämne: klagomålen över de “höga” veterinärpriserna i Sverige.” sätter tonen för hela texten.

Vad Johan Beck-Friis verkar glömma, eller ignorera, är att detta är aktiva inom hästsporten, alltså veterinärförbundets kunder, som faktiskt påtalar något som de anser vara ett stort, och inte minst viktigt problem. Eftersom Johan Beck-Friis  förträder Sveriges Veterinärförbund så antar jag att hans åsikt även är Sveriges veterinärförbunds gemensamma hållning?! Då är det är ytterst sorgligt att förbundet inte bemöter kritiken på ett mer professionellt sätt än att slå det ifrån sig!

Det är ett stort problem att förbundet vägrar, totalt, att ta in och lyssna på kritiken från aktiva inom hästnäringen!

Istället skriver Johan Beck-Friis “De (hästaktiva förf. anmärkning) borde också reflektera över vilka högkvalitativa tjänster de får för sina pengar jämfört med t ex hantverkare med oklar utbildningsnivå som kostar ungefär lika mycket per timme. Men när såg vi ett Facebookupprop mot höga hantverkarkostnader senast?

Av det citatet finns två mycket allvarliga punkter att ta upp:

1. “Hantverkare med oklar utbildningsnivå”?! Nyss skrev Johan att man inte skulle blanda äpplen och päron…Varför i så fall jämföra med annan yrkesgrupp? Jag ser ingen rimlighet i detta uttalande, alls, utan bara en olycklig formulering som tyvärr förminskar en annan yrkesgrupp!

2. De hästaktiva har just funderat och reflekterat över vilka tjänster de får – och de ser ett problem!

Det är detta problem som Sveriges veterinärförbund borde förhålla sig till!

Vad veterinärförbundet borde ha gjort är så klart lyssnat och bemött kritiken på ett professionellt sätt istället för att tvärt slå det ifrån sig och börja jämföra äpplen med päron!

Det kanske är sant att det inte går att göra något åt de skyhöga kostnaderna för veterinärvård.

Det kanske är sant att Sverige kan erbjuda veterinärvård och kompetens som tillhör en av de bästa i världen.

Det kanske är sant att veterinärkliniker i Sverige har skälig prissättning i förhållande till den vård som erbjuds.

Jag sätter inte alls emot att så är fallet.

Men:

Förklara det i så fall. Bjud in till debatt! Förklara varför prissättning i Sverige är så annorlunda gentemot andra EU-länder. Och gör det på ett vänligt, professionellt sätt!

Sätt er inte på några höga hästar!

Veterinärer är beroende av sina kunder.

Kunder är beroende av sina veterinärer.

Veterinärförbundet behöver lyssna på kritiken från missnöjda kunder, liksom de missnöjda kunderna behöver lyssna på argumenten från veterinärförbundet!

Kanske kan det i en sådan dialog komma fram något bra. Om inte annat så en förståelse för varandras ståndpunkter!

Advertisements

Fång – hovbenssänkning och samarbete

Video av hovbenssänkning vid fång filmat under en månads tid av Universitetet i Pennsylvania.

 

Fång är inte att leka med!

Förra året drabbades min fjording/nordsvensk valack av fång. I våras var det Shetlandsponnyn Sigges tur. Om man som jag främst har hållt på med varmblod och ridhästar modell slimmade, så var detta en ny verklighet. Och en väldigt tråkig sådan.

Resultatet var en halt häst och lång vila. Därefter sparsamt med mat, små sommarhagar utan alltför mycket gräs och täta besök av hovslagaren. Tråkig hästhållning helt enkelt. Nu mår de båda bra men sjukdomen är otäck och ger hästägare en ständig oro att kanske är det för mycket gräs (även om det mest är sand i hagarna) och kanske kommer en fångattack att förkorta livet på dem.

I oktober 2011 hölls en intressant konferens i ämnet som du kan läsa om här. En konferens som gick ut på att de flesta är överens om att samarbetet mellan veterinär-hovslagare och hästägare är helt avgörande för hur lyckat resultatet blir när fånghästar behandlas. Ändå utbildas veterinärer, hovslagare och hästägare var för sig. Följande citat får illustrera problemet:

Imagine having dinner in a fine restaurant and being served by a waiter who had never looked over the chef’s shoulder to see what the specials that day looked like or what was in them. Imagine a wine steward who only recommended wines she or he would like to taste that night, with no regard to what you have ordered for dinner.  And what about the chef–what if he or she never sets foot in the dining room?

You’d have a pretty dysfunctional meal ahead of you–if you were ever served at all.

And that’s pretty much what many horses can expect to experience when and if they have the misfortune to suffer from laminitis.” (blogs.equisearch.com)

Tre olika konferenser under samma tak. Tre konferenser som bjuder in veterinärer, hovslagare och hästägare/aktiva är en strålande idé för att skapa starka länkar mellan de tre kategorierna av människor som är helt avgörande för hästens tillfrisknande. En idé som vi med fånghästar verkligen skulle ha nytta av.

Mig veterligt har det inte genomförts någon liknande konferens i Sverige…ännu.