Vikten av “hejaklacken”

I helgen gjorde Hampus och jag godkänt markarbete- och longeringsprov inom den Akademiska Ridkonsten. Alla som följt oss vet vilket enormt arbete det låg bakom det där programmet där hästen visades i form, lösgjord, på lätt hand i öppna, sluta, sluta över diagonalen, förvänd sluta, halt, skolhalt samt longering i framåt-nedåt – samling, övergångar, galoppfattningar, halt osv.

 

Självklart ska hjälpgivningen inte bara vara korrekt, den ska även vara mjuk, precis och inkännande. Inga hjälptyglar eller inspänningar är tillåtna. Hästen ska söka handen  utan att bli tung eller falla ut på en bog osv.

 

Och här har vi då vårt problem. Hampus är ingen lätt häst med svävande gångarter och naturlig resning. Han köptes som barnponny och var då så tung att han såg mer ut som en broiler/köttdjur. När han gick in på en ridbana gjorde han ca 1 dm djupa spår i underlaget med framhovarna.

Varför vi köpte honom? Nu skulle jag kunna ljuga och säga massor av bra anledningar, men egentligen var det för:

1. Ögonen.

2. Att han var snäll.

(Och att köpa häst av dessa anledningar rekommenderar jag verkligen inte!)

 

Hampus 2014

Sen gick det ungefär som det brukar gå; barnen tröttnade och där stod vi med ett litet och fantastiskt vänligt kallblod. Så Hampus blev min träningsvän istället. Vi jobbade på att ständigt förbättra relationen, rörelserna, göra kroppen lättare, få honom att börja gå framåt, kliva fram till tyngdpunkten så att han i alla fall hade en möjlighet att lyfta sina framben.

Målet var i början att se till att han inte gick sönder. Kallblod, tunga av naturen, behöver verkligen inte ta mer vikt på frambenen än vad de redan har.

Hampus tjock 2012 Hampus á la broiler sommaren 2010

Därför var det i söndags inte bara en seger att klara provet, det var en större seger att Hampus var lätt, pigg och oerhört följsam, och att vi faktiskt gjorde programmet tillsammans. Orden “den här hästen är inte särskilt framtung nu, där har du gjort ett bra jobb” är några av de absolut bästa jag hört. För det ligger så mycket jobb bakom dem.

Så otroligt mycket jobb.

Hampus galopp Hampus longering 2014Hampus longering 2 2014Hampus i sluta 2014

 

Det hade så klart aldrig gått utan den fantastiska vägledning som mina tränare (Elise Nilsson och Bent Branderup) har givit.

Elise och Bent

 

Men, minst lika viktigt är stödet från “Hejaklacken“. De människor som varit med på träningar och kurser. De som vi tränat och utbildat oss ihop med, skrattat ihop med och ibland gråtit ihop med. Vi som plockat upp varandra när det känts som “nej nu ger jag upp” eller vi som peppat varandra i ett “klart du och hästen fixar detta!”

Hejaklacken En del från “hejaklacken” och en del andra 2012

När dessa fyra speciella, underbara människor kom galopperandes genom ridhuset och gjorde segerdans efter vårt godkända prov så var det lika skönt som att få höra att provet var godkänt.

Vilket stöd och vilken glädje!

Vilka människor!

Därmed kan kvällens tankar sammanfattas med:

Köpa häst med hjärtat kan innebära extra arbete (och rekommenderas inte alltid), men på köpet kan du lära känna en hejaklack som är mer än guld värd!

Och om det är vägen som är målet, så blir den oändligt mycket roligare att gå tillsammans med fyra halvtokiga människor som skuttar genom en stallgång, ständigt pratar för mycket och dansar segerdans med sopkvasten!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements