Dag Nätterqvist – En legends bevingade ord

…som aldrig bör glömmas. Här är det ord och inga visor!

Dag har skrivit mycket bra om massor av hästrelaterade frågor. Ibland känns det som om han håller på att glömmas bort i dagens hästklimat.

Kanske var han en av de sista bland den “gamla” skolans mästare i stil med Nuno Oliviera, Barboa och Pluvinel, även om en del fortfarande finns kvar som för traditionen vidare t.ex. Bent Branderup.

Nå väl läs, njut, reflektera!

För er som vill läsa mer (rekommenderas varmt så finns texten på Dag Nätterqvist alldeles strålande artikelserie Vägen till Harmoni

http://www.jakobslund.se/dadde/art4.htm

 
 Detta är den klassiska ridkonstens bärande idé om hur stegringen av hästens samling skall ske. Beroende på avsikten med hästens användning kan ryttaren stanna i det skede han själv önskar.  Ridkonstens mål är att bygga upp en lydig, snabb och lättvänd häst som rör sig på ett sådant sätt att onödig förslitning inte uppstår trots ryttarens vikt. Ridningen ska utföras på ett sätt som inte är kränkande för hästen, det vill säga våldsmetoder för att knäcka och bryta ned hästen är oacceptabla. För att nå dessa högt ställda mål övas hästen att utföra vissa bestämda rörelser där det i varje moment ingår något som stärker den och ökar lydnaden.  (…)Det som visas på dressyrbanorna i dag är detsamma som visats av hästhandlare ( -skojare) i alla tider. Krökt hals, höga frambensrörelser samt stilig svävtrav (balanstrav) i fyrtakt. Var bakbenen befinner sig är ointressant. Sådan ridning imponerade inte på gårdagens kunniga domare utan där underkändes dessa ekipage.  

(…)

Den klassiska dressyr som jag upplevt från trettiotalet fram till sjuttiotalet hade som målsättning att visa en häst som rörde sig just på det sätt TR säger “Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning för ryttaren. Hästen skall därvid ge intryck av att den av sig själv utför rörelserna.”  

Dagens mest önskade “skönhetsupplevelse”, som tydligen värdesätts högst, är när ryttaren lyckats betvinga vårt största och ädlaste husdjur, hästen, så till den milda grad att även när den tvingats in i en för en häst mycket onaturlig ställning så underkastar den sig sin ryttare och försöker vara denne till lags utan att sätta sig till motvärn. Detta var en ridform som lanserades i Tyskland vid mitten av 1800 – talet av Paul Plinzner och benämndes av de hästälskande engelsmännen som “djurplågeri på små volter”. 

Det är inte värdigt att upplysta, djurälskande och civiliserade människor för sin självhävdelse och “leklust” på bekostnad av hästarna skall få återföra sporten till en form av djurplågeri.”

 Dag Nätterqvist


Jag bockar och bugar!

Vad gör ni? Håller ni med Dag eller anser att han har fullständigt fel?

 

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s