Att vara framme fast det är långt kvar

Generellt inom hästvärlden finns ett oerhört jagande efter att nå egenhändigt uppsatta mål; att hoppa en decimeter högre, få något högre procent på en dressyrtävling, få fram det där fölet med fantastiska gångarter eller bli utnämnd till att få rida för någon mästare.

Som tur är kommer ibland ögonblicken från klar himmel som gör att man förstår vad det hela handlar om. Igår red jag och en vän ca en mil i blandad terräng; galopp, trav, lite skritt. Halt till samlad galopp, till halt, till trav osv. Lugna avslappnade hästar. Vilar när man får, jobbar när man ska. Och min häst, som varit så oerhört framtung förvandlas bit för bit, månad för månad, till att till slut bli denna dansande (nåja…) herre som inte tenderar att snubbla ens efter en rejäl skogstur. Som sista biten gladeligen länger stegen och sträcker ut i en fantastisk trav.  

Och vi sa att nu är vi framme, nu är vi där som vi ville vara för fem år sedan. Registret finns där; avslappningen, samlingen, arbetsglädjen, lyhördheten. Glädjen! Det spelar ingen roll om vi är på banan eller i skogen eller på ett fält; arbetsglädjen, lättheten och ridbarheten är där. Och om vi ska vara ärliga, vad väljer ni; en mjuk galopp i skogen eller ett spår i padocken?

Just där och då förstår jag. Det behövs inte mer. Vi är framme (fast det är oändligt långt kvar). Vi behöver ingen extra decimeter, ingen högre procent, inga flashiga gångarter och inga nomineringar. 

Om du bara visar oss en juste gräsväg ute i skogen, så lovar vi att använda den för glädje, lätthet och  livskvalité!

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s